Sidans adress är inte alltid en enda adress

Tanken på en enda, unik adress för varje dokument på internet är ett teoretiskt ideal som sällan stämmer med den tekniska verkligheten. I praktiken går en och samma webbsida ofta att nå via flera olika vägar.

Ett vanligt exempel är det traditionella prefixet för world wide web. En domän kan ofta nås både med och utan detta prefix, vilket ger två tekniskt olika adresser som levererar exakt samma innehåll.

På samma sätt innebär övergången till säkra anslutningar att en webbplats kan vara tillgänglig både via det äldre, okrypterade protokollet och via det moderna, säkra. Mänskliga läsare märker knappt dessa varianter, men de skapar betydande problem för automatiserade mätverktyg.

En sida, fyra poster

När en extern bild begärs loggar servern adressen till sidan som innehåller bilden. Denna uppgift, den hänvisande sidan (referrer), tas helt bokstavligt.

Om en besökare kommer via den säkra adressen med prefixet registrerar räkningen en visning för just den teckensträngen. Om nästa besökare kommer via den okrypterade adressen utan prefixet registrerar systemet en visning för en helt annan sträng.

Utan åtgärder behandlar den interna databasen dessa varianter som helt separata webbplatser. Statistiksidan visar till slut en splittrad lista, där hela publiken är godtyckligt uppdelad på tre eller fyra lite olika versioner av exakt samma webbadress.

Vad uppdelningen kostar

Den här splittringen gör det onödigt svårt att bedöma ett projekts faktiska räckvidd. För att få fram den verkliga totalen måste webbplatsens administratör för hand lägga ihop siffrorna från alla olika adressvarianter.

Dessutom späds sidans synliga popularitet ut i alla offentliga rankningar och listor.

Ett välbesökt föreningsforum kan se ut att ha bara en bråkdel av sin faktiska trafik, helt enkelt för att publiken är jämnt fördelad mellan den säkra och den osäkra adressen. För att komma till rätta med det krävs en medveten strategi för att förena inkommande data och ge en sammanhängande bild, så att identiska sidor räknas tillsammans.

En adress, som servern tvingar fram

Den mest robusta lösningen på problemet genomförs direkt på webbplatsen som har innehållet. Genom att ställa in strikta vidarebefordringsregler på huvudwebbservern kan administratören se till att alla varianter automatiskt omdirigeras till en enda, kanonisk adress.

Om någon skriver adressen utan prefixet skickar servern genast ett kommando till webbläsaren om att i stället ladda versionen med prefixet.

Det gör att mätverktyget alltid får exakt samma hänvisningssträng, och siffrorna samlas perfekt i en enda, enhetlig post i databasen. Det här städar inte bara upp statistiken utan förbättrar också webbplatsens övergripande struktur avsevärt.

Slå ihop i efterhand i stället

När det inte går att ändra serverkonfigurationen måste mätverktyget självt erbjuda ett sätt att slå ihop adresser. Många system har en intern grupperingsfunktion som gör att flera relaterade adresser kan kopplas ihop i databasen.

Servern registrerar fortfarande de olika varianterna, men presentationslagret slår ihop dem till en enda rad på statistiksidan. Det åtgärdar inte webbplatsens underliggande strukturella inkonsekvenser, men det löser effektivt rapporteringsproblemet och ger en ren överblick över det totala antalet åtkomster utan att det krävs några externa justeringar.