En slutpunkt som svarar med ingenting

Det finns en sökväg på den här servern som inte gör någonting. En omskrivningsregel fångar upp den och returnerar 204: inget innehåll, ingen kropp, inget arbete. Den 30 augusti anropades den 1 000 gånger.

Vad det brukade vara

Sökvägen är /ssl/mt/, och mt står för musspårning. 2015 registrerade ett skript vart en besökares muspekare tog vägen och skickade koordinaterna hit. Den funktionen finns inte längre. Regeln som svarar 204 är det som finns kvar av den, och den finns till för att skriptet på de sidorna ska få ett giltigt svar i stället för en 404 i konsolen.

Anropen kommer från 45 olika räknare och 240 olika adresser. Inte en enda av dem är en sökrobot. Det här är webbläsare, på riktiga sidor, som kör ett skript som har anropat en död slutpunkt i åratal, och en enda webbplats står ensam för 163 av de tusen.

Ingen kommer att rätta det här

Skriptet finns i HTML-koden på någon annans sida. Det klistrades in där en gång, och det finns ingen mekanism som gör att det någonsin klistras in igen. Samma sak gäller räknaradressen från 2006, som fortfarande står för nästan all räknetrafik.

Då återstår två ärliga alternativ. Att fortsätta svara 204 för alltid, vilket kostar en omskrivningsregel och inget PHP alls. Eller att sluta svara, vilket gör en tyst nolloperation till ett fel i 45 personers webbläsare, utan vinst för någon.

Vi fortsätter att svara. Det är det billigaste möjliga svaret, och det är osynligt för den person vars sida det gäller.

Vad det faktiskt kostar

Regeln ligger i .htaccess och når aldrig PHP, så kostnaden är en mönstermatchning per förfrågan. Tusen sådana om dagen är ingen siffra värd att optimera; skälet att mäta var inte kostnaden, utan att ta reda på om någonting alls fortfarande anropade den.

Svaret — fyrtiofem webbplatser, ingen av dem sökrobotar — är den del som ändrar hur borttagningar ser ut. Att stänga av en funktion stoppar inte förfrågningarna. Det stoppar svaren.

Det som går att generalisera

En borttagen funktion lämnar två fotavtryck: koden som raderades och anroparna som inte går att nå. Det första finns i kodförrådet och är lätt att vara stolt över. Det andra finns bara i loggen, och det fortsätter att komma.

Den användbara frågan innan man tar bort något som andra har bäddat in är inte ”används det här fortfarande” utan ”vem kommer fortfarande att anropa det, och vad får de”. Båda halvorna går att mäta, och bara den ena finns i koden.