Räknarnummer kontrolleras nu mot båda tabellerna

Varje räknare här har ett nummer. Det står i inbäddningskoden, i statistikadressen och på hur många sidor ägaren nu har lagt den på. Nummer delas ut genom att ett slumpmässigt tal mellan 100 och 9 999 999 999 väljs och det kontrolleras om det redan är upptaget.

Kontrollerar en tabell.

Den andra tabellen

Räknare som inte har registrerat någon visning på länge flyttas till en arkivtabell. Det är vanligt underhåll — det håller arbetstabellen liten och frågorna mot den snabba. Den 24 augusti 2026 innehöll arkivet 212 771 nummer, och inte ett enda av dem fanns i den tabell som generatorn kontrollerar.

Vart och ett av dem kunde alltså delas ut igen.

Mot tio miljarder möjliga nummer är det en kollisionsrisk på ungefär 0,002 procent: ungefär en av 47 000 nya räknare skulle få ett nummer som hade tillhört någon annan. Sällsynt alltså, men inte abstrakt. En arkiverad räknare är arkiverad just för att dess sida har tystnat — men en tyst sida är inte nödvändigtvis en raderad sida. Om den gamla inbäddningen fortfarande sitter kvar i någon bortglömd sidopanel och sidan får en besökare, hamnar visningen i en främlings statistik, på en räknare som skapades flera år senare.

Om det någonsin har hänt går inte att fastställa utifrån data: ingenting skiljer en visning som kommit på det sättet från någon annan. Det som går att fastställa är att det inte längre kan hända.

Två ändringar

Generatorn kontrollerar nu båda tabellerna. Och när en räknare raderas — vilket en ägare sedan samma dag kan göra själv — lämnas en gravsten kvar: en rad som bara består av numret, så att det aldrig kan delas ut igen. En radering tar bort data från tjugo tabeller i en enda transaktion och behåller ingen kopia, vilket är hela poängen med en radering; numret är det enda som måste förbli förbrukat.

Varför det gick obemärkt förbi

Generatorn skrevs när det fanns en tabell. Arkivet kom senare, av ett annat skäl och för att lösa ett annat problem, och ingenting kopplade ihop de två tankarna. Båda delarna var korrekta var för sig.

Det är den formen de flesta av de här fallen har. Inte ett misstag som någon gjort på ett enda ställe, utan en följd som ingen stod på rätt plats för att se. Det enda försvaret är att leta med avsikt, och frågan som hittade just det här var vardaglig nog: innan raderingen byggdes, var mer finns ett räknarnummer?