En räknare eller en per sida

Valet mellan att föra en enda besöksräkning för hela webbplatsen och att använda separata räknare för enskilda undersidor formar direkt den statistik som blir resultatet. De två metoderna tjänar helt olika analytiska behov.

Vad en enda siffra besvarar

Den enda räknaren besvarar en fråga och besvarar den väl: om webbplatsen som helhet läses, och om det håller på att förändras. Det är den siffra som hör hemma i en årsberättelse, och den enda som förblir jämförbar över åren, eftersom den inte beror på vilka sidor som råkade finnas vid tidpunkten.

En enda räknare för hela webbplatsen fungerar som en allmän mätare av den samlade aktiviteten. Den är mycket enkel att införa: det krävs bara ett HTML-kodstycke i en gemensam malldel, till exempel sidfoten, och all trafik samlas i ett enda centralt mått.

Den har också en ärlig begränsning. En ökning med en femtedel under en säsong säger att något fungerar; den säger inte vad. Den enda siffran kan starta en undersökning men aldrig avsluta en, och på en webbplats med tjugo sidor lämnar den nitton av dem oredovisade.

Vad flera besvarar

Omvänt isolerar separata räknare på enskilda artiklar eller gallerier hur mycket uppmärksamhet varje del får. Att administrera dussintals fristående räknare skapar dock snabbt förvirring och fungerar allt sämre i takt med att webbplatsen naturligt växer.

Flera räknare besvarar den fråga som den enda inte kan. Om fotogalleriet, schemat och historiksidan var och en har sin egen räkning, visar skillnaden mellan dem vilken av de tre som läses – och det är en fråga med ett beslut kopplat till sig, eftersom arbetsinsatsen kan flyttas.

Jämförelsen fungerar bara om räknarna installerades samtidigt. Två räknare som startade med ett års mellanrum är inte jämförbara, och ingen räkneoperation i efterhand kan laga det: den äldre har helt enkelt ett år av siffror som den andra saknar.

Där det slutar gå att läsa av

Det finns en gräns, och den ligger lägre än man tror. Tre eller fyra räknare är en jämförelse. Tolv är en lista som ingen läser, och trettio är en underhållsuppgift: varje ny sida väcker frågan om den behöver en egen, och varje borttagen sida lämnar efter sig en räkning som inte syftar på någonting.

Det finns en användbar mellanväg. En räknare i den gemensamma mallen ger totalen, och en andra på den enda sida vars öde verkligen är osäkert – galleriet, den nya avdelningen, sidan som någon har argumenterat om – ger jämförelsen, utan att mätningen förvandlas till administration.

Frågan är därför inte vilken metod som är bättre i allmänhet. Den är hur många separata frågor det faktiskt finns att ställa, och på de flesta små webbplatser är det ärliga svaret en, ibland två. Räknare är billiga, men uppmärksamhet är det inte, och den andra räknaren måste förtjäna sin plats på samma sätt som den första gjorde.